Sista handen

Det här blir mitt sista blogginlägg från Island. Om en liten stund åker jag med Iñakis familj, som varit här på besök, till flygplatsen. Jag trodde att jag skulle ha mer tid över till att skriva här och lägga upp fina bilder på lunnefåglar och annat, men de sista dagarna har varit lite hektiska. Efter Karin åkte i onsdags har jag sprungit runt till olika myndigheter och avregistrerat mig och grejat med skatteblanketter och bara försökt ta in så mycket som möjligt av livet här. I helgen sa jag även hej då till mina favoritställen i Reykjavík, så klart blev det en tur till Sirkus.
Vi ses i Sverige!

Morgonminnen

I onsdags kom Karin till Island! Än så länge har regnet satt lite käppar i hjulen för dagsplaneringen, men man lär av sina misstag och idag är det vi som packar paraplyn i handväskorna.
Eftersom jag är en morgonmänniska, men vill låta Karin sova ut, tänkte jag passa på att lägga upp lite bilder från dagar och nätter som har gett mig fina minnen.

Iñaki och Susanne följde med mig på en promenad ut mot Seltjarnarness fyr. På Esjan regnar det.

Fyren.

Dj Mehdi på Barinn; han var alldeles otroligt glad hela kvällen. Vår teori var att det inte bara berodde på lyckan över att vara på Island, utan att mixtrande med kemikalier kan ha haft ett visst finger med i spelet om att fixa leendet.

På bara två månader blev Susanne en väldigt bra vän. Igår åkte hon hem till Tyskland igen och jag kommer sakna henne.
Ibland dyker det upp ballonger på Barinn, Susanne adopterade glatt en gul.

En bakisdag tillbringas bäst på Kolaportið, Reykjavíks fisk- och loppmarknad som är öppen lördag och söndag. Jag och gamla isländska gubbar stod och stampade när de öppnade klockan elva en söndag. Gubbarna försvann så fort min kamera åkte fram, men inredningen lyckades jag föreviga i alla fall.

Ásvallagata 81: jag, Susanne och Iñaki.

Jag vill bara tillägga att än är det inte slut på det roliga! Karin stannar till onsdag nästa vecka, så mer foton och berättelser kommer dyka upp inom en snar framtid.

Tre helger kvar...

Livet i Reykjavík är inte bara gejsrar och musik. Idag är det även Koskenkorva.

Tre helger har jag kvar på Island. Tre helger som allihop har stor potential att bli årets roligaste helg.
Imorgon startar Verslunarmannahelgin (Affärsmanshelgen), som är en av sommarens höjdpunkter på Island, om inte Höjdpunkten med stort H. De flesta islänningar drar på sig lämpliga kläder (här finns så mycket dåligt väder att det inte finns några ursäkter för dåliga kläder), samlar ihop tältpinnarna och drar ut någonstans på landsbygden för att besöka en av alla miljontals festivaler som pågår. Eller också stannar man i Reykjavík. Som jag. Här kommer det vara konserter och festlig stämning ända till måndag kväll då allt är över och man måste göra sig i ordning för jobb dagen efter.
Nästa helg är det Pridefestival i Reykjavík. Alla vet väl ändå att det, om inte annat, betyder god stämning och mer kalas. För min del kommer även Karin vara här på besök, så det kan bara bli rätt.
Helgen därefter kommer Menningarnótt (Kulturnatta) och då händer det saker minsann. Saker som jag inte har full koll på än, men jag vet att Gus Gus dyker upp vid något tillfälle.

Men nu, som sagt, Koskenkorva. Inte för att det är gott eller för att jag har något enormt behov av bedövning, men jag blev oväntat ledig imorgon och jag tänkte att ... Tja, jag tänkte varför inte, helt enkelt.

Vatten, vatten, vatten...

Nu känns det som om det är dags för uppföljningen! Egentligen kände jag att det var dags redan i lördags, men min lynniga internetuppkoppling beslutade sig för att överge mig några dagar, så idag får det bli.

Fångade Strokkur i sin dagliga gejserrutin. Gamle originalgejsern Geysir (som gett namn till fenomenet) är inaktiv nu för tiden, efter en jordbävning, men Strokkur får fotovänliga utbrott ungefär var femte minut.

Svårt att få in hela vattenpelaren; det är över på bara ett par sekunder.

Efterlämnat ångmoln.

Så här ser Geysir ut. Och folk som tittar på den.

Blesi, en varm källa i det geotermiska området kring gejsrarna.

Gullfoss, otroligt vackert (och högljutt) vattenfall.

Föga förvånande att isländsk mark väntar vid regnbågens slut.

Mäktigt.

Det är svårt att göra ett urval bland ungefär 200 foton, men detta var några höjdpunkter från min Gyllene cirkeltur. Snart kommer lite mer foton från Reykjavík!

I övrigt anlände hösten till Reykjavík i fredags. Tolv grader och snålblåst rakt genom alla kläder, inte det ideala vädret att jobba utomhus i. Fast det verkar som om vi har haft det bästa sommarvädret i norra Europa. Det har knappt regnat alls och jag har ju fått en högst osmickrande solbränna med tydliga vita kanter efter frisyr och hanskar. Snart får ni se själva, för nu dröjer det inte länge innan jag trampar svensk jord igen. Känns lite sorgligt...