Emmakrasch

Min dator är för närvarande ur funktion.
Aterkommer, förhoppningsvis med datorn i fullt fungerande skick, sa snart jag bara kan. Eftersom jag vet minimalt lite om datorer kan det vara imorgon eller om nagra ar.
Om jag inte svarar pa mail beror det pa min datorsituation.

Vad jag lyckats rädda

(Lyckligtvis hade jag sekunderna innan min dator tog sitt sista fläktsnurr hunnit ladda upp ett par foton och sparat utkastet, sa här kommer fotobevis som utlovat.)

För er som tvivlar på att jag faktiskt sitter i en källare i Reykjavik och tror att jag håller mig gömd någonstans i Sverige kommer här lite bilder på saker jag har sett här. Jag skulle ju i och för sig bara ha kunnat sno bilderna, så egentligen bevisar det ju ingenting, men här kommer lite bilder i alla fall. Nu kan ni sno dem och låtsas att ni varit här.

Detta är Hallgrímskirkja, som är stans högsta byggnad och kan ses nästan överallt ifrån. Jag var där på nationaldagen, 17e juni, så flaggorna var hissade.

Redan tre dagar in i min vistelse i Reykjavik får jag tillfälle att se ett av mina favoritband, Benni Hemm Hemm, spela alldeles gratis! Betrakta folkmassorna som samlats...

En somrig dag vid Tjörnin med utsikt över stan och berget Esjan i bakgrunden.

När man går ut på lokal känns det kanske lite tråkigt att gardinerna är fördragna...

... men fullt förståeligt eftersom det är ljust som dagen ute. (Nu blev jag även lite förvirrad över vart Koki gjorde av ölen...)

I nationalparken thingvellir, som av UNESCO klassats som ett av världsarven, där kontinentalplattor krockat för en massa ar sedan och skapat vacker natur. (Sag inte gubbarna pa bilden förrän jag laddat upp bilden, men det är inga bekanta.)

Thingvellirsjön. Dykningen ska vara väldigt häftig, om jag rakar snubbla över ett enormt berg av pengar vore det kul att prova pa.

Utsikt över Thingvellir.

Koki och Saga spanar.

Jag har precis kastat i en isländsk krona (mor och far ska inte oroa sig över att jag strör pengar alldeles oansvarigt omkring mig, det motsvaras av ungefär elva öre) för att önska mig nagot. Som synes är jag inte den första som gör sa.

Hjälp mig halla tummarna för att resten av bilderna i min dator inte gatt alldeles förlorade. Imorgon ger jag mig ut pa firewirejakt.

Jobbandets nackdelar

Nu kan jag äntligen skriva om min första dag på jobbet. Jag använder äntligen eftersom hela jobbsituationen varit ganska luddig fram tills nu. Det har varit ett evigt traskande fram och tillbaka till Norræna félagiðs kontor sedan jag kom hit. Men idag satte jag hur som helst igång. Eller satte igång och satte igång; jag var på plats och gjorde vad som kunde förväntas av en svolítið íslensku-talare. Jag pekade och sa"þarna" när jag förstod vad sopslängarna frågade efter och vinkade till mig Gunnar när jag inte förstod. Med andra ord bestod min dag mest av ett febrilt flaxande åt Gunnar.
Halv ett till åtta är mina arbetstider. Det skulle ju ha varit helt underbart om jag nu inte varit så förtjust i mina tidiga morgnar. Så nu stannar jag uppe och skriver blogg för att försöka ändra min dygnsrytm. Hoppas det går fort att bli kvällsmänniska...
Äppelkäcka människor brukar som bekant säga att det som inte dödar gör en starkare. Så om hon inte simmar med de isländska koljorna innan augusti, så kan ni förvänta er att Emma återvänder till svensk mark i ny och fräsch Arnie-utgåva. (Då syftar jag så klart på Arnold från Pumping Iron-tiden när kokosoljan flödade och anabola var nyttiga, inte den farbroraktigt lönnfete guvernör Schwarzenegger av anno 2007.)

När Conan smyger sig in i ens blogg vet man att det är dags att gå och lägga sig och att lämna beskrivningen av isländska nationaldagen till en annan dag.

Första intryck

Än har jag nog inte landat riktigt, men här är några intryck so far.
Island är väldigt platt.
På väg från flygplatsen fanns det bara enorma fält med gräs och blå lupiner på båda sidor om vägen, så långt ögat kunde nå. Långt borta tog havet vid på ena sidan och bergen på den andra. Jag tänker att jag under sommarens gång kommer upptäcka hur dessa ändlösa fält inverkar på den isländska mentaliteten.
Folk är väldigt vänliga här.
En busschaufför stannade mitt i en korsning bara för att släppa av mig och visa var jag skulle byta buss. Rent generellt har jag börjat undra om dryghet inte kan fraktas över såna stora mängder vatten...
Isländsk sommar är ungefär likvärdig med svensk vår.
10-12 grader, småregnigt och lite blåsigt. Gnäll-Emma tycker faktiskt att det känns ganska trevligt ändå. Inget handlar ju om väder; allt, som bekant, om rätt kläder. Och jag tog mössa och vantar med mig.

Ett inledande statement

Så. Nu har jag också börjat skriva en blogg. Här tänkte jag publicera några av mina funderingar på Island.
Fast än så länge är jag fortfarande i Sverige. Imorgon åker jag till Malmö och på torsdag till Reykjavík från Köpenhamn. Jag borde nog packa och stressa lite mera, men det gör jag inte. Jag tänker att jag gör icke-stressandet till ett statement. Det säger: "Folk stressar så mycket. En del blir stressade av att köpa toapapper på Hemköp. Andra blir stressade av att de älskar sitt jobb så mycket och inte riktigt vet hur de ska få in fler arbetande timmar på dygnet. Att inte ha packat kvällen innan man åker till Island i två månader hade säkert kunna bli en stressfaktor i någons liv. Men inte i mitt. Jag bloggar."
Jag tänker att det är ett bra statement. Fast vad vet väl jag om statement. Det här är mitt första.