Köttfärslimpa och väntande

Två förlorade bloggveckor, en massa funderingar som inte satts på pränt.

Jag har funderat en hel del på musik på senaste. Eftersom jag inte har någon iPod i min ägo har datorns frånvaro även inneburit total brist på inflytande över musiken jag lyssnat på den senaste tiden. Förvisso till fördel för trevlig bokläsning, som helt tog över min lediga tid, men det har varit väldigt tyst att inte lyssna alls på musik.
På jobbet bjöds det inte mycket god lyssning heller. Vi åker dagarna i ända runt i en skåpbil, där musikutbudet helt bestäms av vår "gruppledare", 21-åriga Gummi (smeknamn för Guðmundur). Hans val förvånade mig lite, då han slog mig som en oxbilscruiser (ox-ox-ox-musik, ni vet), men fel hade jag. Jag har alltid haft otroligt svårt att genredefiniera musik, så även nu; hur bör Meat Loaf definieras? Är det power rock? Eller (riktigt ful) glam rock? Köttfärslimperock, jag tror bestämt skivan heter Bat Out of Hell, har hur som helst dominerat min lyssning de senaste två veckorna. Med gästspel av Queen och musiken från Rocky Horror Picture Show. Ibland smiter min 17-åriga medarbetare Sif fram och slår på radion och då kan Páll Óskars dansanta poplåt Allt fyrir ástina (Allt för kärleken) dyka upp som hastigast innan Gummi kletar ner skivspelaren med köttfärslimpa igen.
På helgerna har jag i alla fall fått lite av mitt lystmäte av musik stillat. Än så länge har jag inte hamnat på ett ställe som spelat dålig musik, och jag har ändå provat en hel del barer och klubbar. Än så länge ingen favorit, men det är ju det som är det fina: alla uteställen är av toppkvalité!

Något annat jag reflekterat över är hur man som besökande svensk (eller bara Emma?) på Island får omvärdera sina föreställningar om vikten av att dyka upp på utsatt tid. Alla som känner mig någorlunda väl vet att jag har en förkärlek till att vara ute i ibland irriterande onödigt god tid. Därför fick jag kämpa hårt för att inte bli förolämpad när en anonym isländsk vän här om kvällen sköt upp tiden för vårt möte, som från en början var tänkt att inträffa omkring halv tolv, med korta stunder åt gången, så att vi slutligen träffades först när tjugo minuter förflutit sedan klockan slagit ett. Så omvärdera fick jag göra och det blev ännu en rolig natt av runtramlande i Reykjavik.