Sista handen

Det här blir mitt sista blogginlägg från Island. Om en liten stund åker jag med Iñakis familj, som varit här på besök, till flygplatsen. Jag trodde att jag skulle ha mer tid över till att skriva här och lägga upp fina bilder på lunnefåglar och annat, men de sista dagarna har varit lite hektiska. Efter Karin åkte i onsdags har jag sprungit runt till olika myndigheter och avregistrerat mig och grejat med skatteblanketter och bara försökt ta in så mycket som möjligt av livet här. I helgen sa jag även hej då till mina favoritställen i Reykjavík, så klart blev det en tur till Sirkus.
Vi ses i Sverige!

Morgonminnen

I onsdags kom Karin till Island! Än så länge har regnet satt lite käppar i hjulen för dagsplaneringen, men man lär av sina misstag och idag är det vi som packar paraplyn i handväskorna.
Eftersom jag är en morgonmänniska, men vill låta Karin sova ut, tänkte jag passa på att lägga upp lite bilder från dagar och nätter som har gett mig fina minnen.

Iñaki och Susanne följde med mig på en promenad ut mot Seltjarnarness fyr. På Esjan regnar det.

Fyren.

Dj Mehdi på Barinn; han var alldeles otroligt glad hela kvällen. Vår teori var att det inte bara berodde på lyckan över att vara på Island, utan att mixtrande med kemikalier kan ha haft ett visst finger med i spelet om att fixa leendet.

På bara två månader blev Susanne en väldigt bra vän. Igår åkte hon hem till Tyskland igen och jag kommer sakna henne.
Ibland dyker det upp ballonger på Barinn, Susanne adopterade glatt en gul.

En bakisdag tillbringas bäst på Kolaportið, Reykjavíks fisk- och loppmarknad som är öppen lördag och söndag. Jag och gamla isländska gubbar stod och stampade när de öppnade klockan elva en söndag. Gubbarna försvann så fort min kamera åkte fram, men inredningen lyckades jag föreviga i alla fall.

Ásvallagata 81: jag, Susanne och Iñaki.

Jag vill bara tillägga att än är det inte slut på det roliga! Karin stannar till onsdag nästa vecka, så mer foton och berättelser kommer dyka upp inom en snar framtid.

Tre helger kvar...

Livet i Reykjavík är inte bara gejsrar och musik. Idag är det även Koskenkorva.

Tre helger har jag kvar på Island. Tre helger som allihop har stor potential att bli årets roligaste helg.
Imorgon startar Verslunarmannahelgin (Affärsmanshelgen), som är en av sommarens höjdpunkter på Island, om inte Höjdpunkten med stort H. De flesta islänningar drar på sig lämpliga kläder (här finns så mycket dåligt väder att det inte finns några ursäkter för dåliga kläder), samlar ihop tältpinnarna och drar ut någonstans på landsbygden för att besöka en av alla miljontals festivaler som pågår. Eller också stannar man i Reykjavík. Som jag. Här kommer det vara konserter och festlig stämning ända till måndag kväll då allt är över och man måste göra sig i ordning för jobb dagen efter.
Nästa helg är det Pridefestival i Reykjavík. Alla vet väl ändå att det, om inte annat, betyder god stämning och mer kalas. För min del kommer även Karin vara här på besök, så det kan bara bli rätt.
Helgen därefter kommer Menningarnótt (Kulturnatta) och då händer det saker minsann. Saker som jag inte har full koll på än, men jag vet att Gus Gus dyker upp vid något tillfälle.

Men nu, som sagt, Koskenkorva. Inte för att det är gott eller för att jag har något enormt behov av bedövning, men jag blev oväntat ledig imorgon och jag tänkte att ... Tja, jag tänkte varför inte, helt enkelt.

Vatten, vatten, vatten...

Nu känns det som om det är dags för uppföljningen! Egentligen kände jag att det var dags redan i lördags, men min lynniga internetuppkoppling beslutade sig för att överge mig några dagar, så idag får det bli.

Fångade Strokkur i sin dagliga gejserrutin. Gamle originalgejsern Geysir (som gett namn till fenomenet) är inaktiv nu för tiden, efter en jordbävning, men Strokkur får fotovänliga utbrott ungefär var femte minut.

Svårt att få in hela vattenpelaren; det är över på bara ett par sekunder.

Efterlämnat ångmoln.

Så här ser Geysir ut. Och folk som tittar på den.

Blesi, en varm källa i det geotermiska området kring gejsrarna.

Gullfoss, otroligt vackert (och högljutt) vattenfall.

Föga förvånande att isländsk mark väntar vid regnbågens slut.

Mäktigt.

Det är svårt att göra ett urval bland ungefär 200 foton, men detta var några höjdpunkter från min Gyllene cirkeltur. Snart kommer lite mer foton från Reykjavík!

I övrigt anlände hösten till Reykjavík i fredags. Tolv grader och snålblåst rakt genom alla kläder, inte det ideala vädret att jobba utomhus i. Fast det verkar som om vi har haft det bästa sommarvädret i norra Europa. Det har knappt regnat alls och jag har ju fått en högst osmickrande solbränna med tydliga vita kanter efter frisyr och hanskar. Snart får ni se själva, för nu dröjer det inte länge innan jag trampar svensk jord igen. Känns lite sorgligt...

Istället för förlåt - bildbevis

Jag skulle kunna komma med en massa ursäkter och förklaringar till varför min blogg varit övergiven så länge, men jag tror inte att undanflykter har något underhållningsvärde i sig, så jag låter bli.
Hur som helst tänkte jag visa vad jag sysslat med den senaste tiden genom många bilder och ett fåtal ord. Gerið svo vel!

Conni och Susanne i en bil på väg mot den lilla byn Stykkisholmur, dit vi drog en fredagskväll för att tälta och se lite annat än Reykjavík.

Utsikt från Stykkisholmurs Vatnasafn (Vattenbibliotek) genom en av vattenpelarna. Vatnasafn var väldigt litet, men mycket trevligt, det finns säkert en massa att läsa om det på det världsvida nätet.

Utsikt över centrum och hamnen i Stykkisholmur.

Jag, Conni, Susanne och Koki tar fikapaus vid en rastplats, någonstans på halvön Snæfellsnes. Tjusigare fikapausbackdrop får man leta efter!

Slingrig väg som vi körde in på för att komma till ett badhus, men väl framme var det proppfullt med holländare på släktträff, så det fick bli fotosession istället.


Snæfellsjökull, glaciär vi kunde se på vår utflykt på Snæfellsnes. Vi hade väldig tur med vädret, det är inte ofta den syns så här bra.

Berg, natur och isländskt hus på Snæfellsnes. Precis så här jag föreställde mig Island efter att ha läst om Gunnjóna i Blómin á þakinu (Blommorna på taket)!

Lite hästhäng. Måste även tillägga att islandshästar verkar väldigt trevliga. Jag kom lite närmre än så här efter en stund.

En försmak på nordjobbsutflykten: Therese och Anna tar lunchpaus i Þingvellir (Tingvalla på svenska)

Mer Þingvellir, Gullfoss och Geysir följer i den sjukt spännande fortsättningen!!!
Missa inte!!!

Köttfärslimpa och väntande

Två förlorade bloggveckor, en massa funderingar som inte satts på pränt.

Jag har funderat en hel del på musik på senaste. Eftersom jag inte har någon iPod i min ägo har datorns frånvaro även inneburit total brist på inflytande över musiken jag lyssnat på den senaste tiden. Förvisso till fördel för trevlig bokläsning, som helt tog över min lediga tid, men det har varit väldigt tyst att inte lyssna alls på musik.
På jobbet bjöds det inte mycket god lyssning heller. Vi åker dagarna i ända runt i en skåpbil, där musikutbudet helt bestäms av vår "gruppledare", 21-åriga Gummi (smeknamn för Guðmundur). Hans val förvånade mig lite, då han slog mig som en oxbilscruiser (ox-ox-ox-musik, ni vet), men fel hade jag. Jag har alltid haft otroligt svårt att genredefiniera musik, så även nu; hur bör Meat Loaf definieras? Är det power rock? Eller (riktigt ful) glam rock? Köttfärslimperock, jag tror bestämt skivan heter Bat Out of Hell, har hur som helst dominerat min lyssning de senaste två veckorna. Med gästspel av Queen och musiken från Rocky Horror Picture Show. Ibland smiter min 17-åriga medarbetare Sif fram och slår på radion och då kan Páll Óskars dansanta poplåt Allt fyrir ástina (Allt för kärleken) dyka upp som hastigast innan Gummi kletar ner skivspelaren med köttfärslimpa igen.
På helgerna har jag i alla fall fått lite av mitt lystmäte av musik stillat. Än så länge har jag inte hamnat på ett ställe som spelat dålig musik, och jag har ändå provat en hel del barer och klubbar. Än så länge ingen favorit, men det är ju det som är det fina: alla uteställen är av toppkvalité!

Något annat jag reflekterat över är hur man som besökande svensk (eller bara Emma?) på Island får omvärdera sina föreställningar om vikten av att dyka upp på utsatt tid. Alla som känner mig någorlunda väl vet att jag har en förkärlek till att vara ute i ibland irriterande onödigt god tid. Därför fick jag kämpa hårt för att inte bli förolämpad när en anonym isländsk vän här om kvällen sköt upp tiden för vårt möte, som från en början var tänkt att inträffa omkring halv tolv, med korta stunder åt gången, så att vi slutligen träffades först när tjugo minuter förflutit sedan klockan slagit ett. Så omvärdera fick jag göra och det blev ännu en rolig natt av runtramlande i Reykjavik.

Emmakrasch

Min dator är för närvarande ur funktion.
Aterkommer, förhoppningsvis med datorn i fullt fungerande skick, sa snart jag bara kan. Eftersom jag vet minimalt lite om datorer kan det vara imorgon eller om nagra ar.
Om jag inte svarar pa mail beror det pa min datorsituation.

Vad jag lyckats rädda

(Lyckligtvis hade jag sekunderna innan min dator tog sitt sista fläktsnurr hunnit ladda upp ett par foton och sparat utkastet, sa här kommer fotobevis som utlovat.)

För er som tvivlar på att jag faktiskt sitter i en källare i Reykjavik och tror att jag håller mig gömd någonstans i Sverige kommer här lite bilder på saker jag har sett här. Jag skulle ju i och för sig bara ha kunnat sno bilderna, så egentligen bevisar det ju ingenting, men här kommer lite bilder i alla fall. Nu kan ni sno dem och låtsas att ni varit här.

Detta är Hallgrímskirkja, som är stans högsta byggnad och kan ses nästan överallt ifrån. Jag var där på nationaldagen, 17e juni, så flaggorna var hissade.

Redan tre dagar in i min vistelse i Reykjavik får jag tillfälle att se ett av mina favoritband, Benni Hemm Hemm, spela alldeles gratis! Betrakta folkmassorna som samlats...

En somrig dag vid Tjörnin med utsikt över stan och berget Esjan i bakgrunden.

När man går ut på lokal känns det kanske lite tråkigt att gardinerna är fördragna...

... men fullt förståeligt eftersom det är ljust som dagen ute. (Nu blev jag även lite förvirrad över vart Koki gjorde av ölen...)

I nationalparken thingvellir, som av UNESCO klassats som ett av världsarven, där kontinentalplattor krockat för en massa ar sedan och skapat vacker natur. (Sag inte gubbarna pa bilden förrän jag laddat upp bilden, men det är inga bekanta.)

Thingvellirsjön. Dykningen ska vara väldigt häftig, om jag rakar snubbla över ett enormt berg av pengar vore det kul att prova pa.

Utsikt över Thingvellir.

Koki och Saga spanar.

Jag har precis kastat i en isländsk krona (mor och far ska inte oroa sig över att jag strör pengar alldeles oansvarigt omkring mig, det motsvaras av ungefär elva öre) för att önska mig nagot. Som synes är jag inte den första som gör sa.

Hjälp mig halla tummarna för att resten av bilderna i min dator inte gatt alldeles förlorade. Imorgon ger jag mig ut pa firewirejakt.

Jobbandets nackdelar

Nu kan jag äntligen skriva om min första dag på jobbet. Jag använder äntligen eftersom hela jobbsituationen varit ganska luddig fram tills nu. Det har varit ett evigt traskande fram och tillbaka till Norræna félagiðs kontor sedan jag kom hit. Men idag satte jag hur som helst igång. Eller satte igång och satte igång; jag var på plats och gjorde vad som kunde förväntas av en svolítið íslensku-talare. Jag pekade och sa"þarna" när jag förstod vad sopslängarna frågade efter och vinkade till mig Gunnar när jag inte förstod. Med andra ord bestod min dag mest av ett febrilt flaxande åt Gunnar.
Halv ett till åtta är mina arbetstider. Det skulle ju ha varit helt underbart om jag nu inte varit så förtjust i mina tidiga morgnar. Så nu stannar jag uppe och skriver blogg för att försöka ändra min dygnsrytm. Hoppas det går fort att bli kvällsmänniska...
Äppelkäcka människor brukar som bekant säga att det som inte dödar gör en starkare. Så om hon inte simmar med de isländska koljorna innan augusti, så kan ni förvänta er att Emma återvänder till svensk mark i ny och fräsch Arnie-utgåva. (Då syftar jag så klart på Arnold från Pumping Iron-tiden när kokosoljan flödade och anabola var nyttiga, inte den farbroraktigt lönnfete guvernör Schwarzenegger av anno 2007.)

När Conan smyger sig in i ens blogg vet man att det är dags att gå och lägga sig och att lämna beskrivningen av isländska nationaldagen till en annan dag.

Första intryck

Än har jag nog inte landat riktigt, men här är några intryck so far.
Island är väldigt platt.
På väg från flygplatsen fanns det bara enorma fält med gräs och blå lupiner på båda sidor om vägen, så långt ögat kunde nå. Långt borta tog havet vid på ena sidan och bergen på den andra. Jag tänker att jag under sommarens gång kommer upptäcka hur dessa ändlösa fält inverkar på den isländska mentaliteten.
Folk är väldigt vänliga här.
En busschaufför stannade mitt i en korsning bara för att släppa av mig och visa var jag skulle byta buss. Rent generellt har jag börjat undra om dryghet inte kan fraktas över såna stora mängder vatten...
Isländsk sommar är ungefär likvärdig med svensk vår.
10-12 grader, småregnigt och lite blåsigt. Gnäll-Emma tycker faktiskt att det känns ganska trevligt ändå. Inget handlar ju om väder; allt, som bekant, om rätt kläder. Och jag tog mössa och vantar med mig.

Ett inledande statement

Så. Nu har jag också börjat skriva en blogg. Här tänkte jag publicera några av mina funderingar på Island.
Fast än så länge är jag fortfarande i Sverige. Imorgon åker jag till Malmö och på torsdag till Reykjavík från Köpenhamn. Jag borde nog packa och stressa lite mera, men det gör jag inte. Jag tänker att jag gör icke-stressandet till ett statement. Det säger: "Folk stressar så mycket. En del blir stressade av att köpa toapapper på Hemköp. Andra blir stressade av att de älskar sitt jobb så mycket och inte riktigt vet hur de ska få in fler arbetande timmar på dygnet. Att inte ha packat kvällen innan man åker till Island i två månader hade säkert kunna bli en stressfaktor i någons liv. Men inte i mitt. Jag bloggar."
Jag tänker att det är ett bra statement. Fast vad vet väl jag om statement. Det här är mitt första.