Jobbandets nackdelar

Nu kan jag äntligen skriva om min första dag på jobbet. Jag använder äntligen eftersom hela jobbsituationen varit ganska luddig fram tills nu. Det har varit ett evigt traskande fram och tillbaka till Norræna félagiðs kontor sedan jag kom hit. Men idag satte jag hur som helst igång. Eller satte igång och satte igång; jag var på plats och gjorde vad som kunde förväntas av en svolítið íslensku-talare. Jag pekade och sa"þarna" när jag förstod vad sopslängarna frågade efter och vinkade till mig Gunnar när jag inte förstod. Med andra ord bestod min dag mest av ett febrilt flaxande åt Gunnar.
Halv ett till åtta är mina arbetstider. Det skulle ju ha varit helt underbart om jag nu inte varit så förtjust i mina tidiga morgnar. Så nu stannar jag uppe och skriver blogg för att försöka ändra min dygnsrytm. Hoppas det går fort att bli kvällsmänniska...
Äppelkäcka människor brukar som bekant säga att det som inte dödar gör en starkare. Så om hon inte simmar med de isländska koljorna innan augusti, så kan ni förvänta er att Emma återvänder till svensk mark i ny och fräsch Arnie-utgåva. (Då syftar jag så klart på Arnold från Pumping Iron-tiden när kokosoljan flödade och anabola var nyttiga, inte den farbroraktigt lönnfete guvernör Schwarzenegger av anno 2007.)

När Conan smyger sig in i ens blogg vet man att det är dags att gå och lägga sig och att lämna beskrivningen av isländska nationaldagen till en annan dag.